1794-1872 Painter and draughtsman, brother of Ludwig Ferdinand Schnorr von Carolsfeld. He was taught engraving by his father and then trained under Heinrich Feger at the Akademie in Vienna (1811-15). Though not particularly excited by the curriculum, he was inspired by his friendship with Ferdinand Olivier and Joseph Anton Koch and the circle around A. W. Schlegel to an interest in both landscape sketching and in old German and Netherlandish art, as reflected in the style of the detailed pen drawing of the Prodigal Son (1816; Dresden, Kupferstichkab.). From 1815 to 1818 he lived in the house of Ferdinand Olivier, whose step-daughter, Marie Heller, he later married. A painting of 1817, St Roch Distributing Alms  Related Paintings of Julius Schnorr von Carolsfeld :. | Portrait of Clata Bianca von Quandt (mk22) | Die Hochzeit zu Kana | Portrait of Clara Bianca von Quandt | Madonna and Child | Siegfried's Departure from Kriemhild |
Related Artists:
Vicente Lopez y Portana
(September 19, 1772, Valencia, Spain CJuly 22, 1850, Madrid, Spain) was a Spanish painter, considered the best portrait painter of his time. Vicente Lepez y Portaña was born in Valencia on September 19, 1772. His parents were Cristebal Lepez Sanchordi and Manuela Portaña Meer. Vicente Lepez began formally studying painting in Valencia at the age of thirteen, he was a disciple of father Antonio de Villanueva, a Franciscan monk, and he studied at the Academy of San Carlos in his native city. He was seventeen when he won first prize in drawing and coloring receiving a scholarship to study in the prestigious Academia Real de Bellas Artes de San Fernando in Madrid. For the following three years in Madrid, he apprenticed with the Valencian painter, Mariano Salvador Maella. Vicente Lepez returned to Valencia in 1794 and subsequently became vice-director of painting at the Academy where he had studied as a boy. In 1795 he married Maria Piquer, they had two sons: Bernardo Lepez Piquer and Luis (1802-1865), who were also painters, following their father's style but with little accomplishments. In 1801 Lepez was named President of the Academy of San Carlos.
Philippe de Momper
Flemish , Antwerp circa 1610/15-1675
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).